St Kilda / Saint Kilda – öarna vid världens ände

St Kilda är en liten ögrupp längst västerut i de Yttre Hebridern hela 65 km från närmsta ö och 160 km från Skottlands fastland. Den består av tre huvudöar, Hirta, Soay och Boreray, och många mindre öar och klippformationer som reser sig ur havet. Storbritanniens högsta klippformation på 165 m finns här och också den högsta havsklippan som stupar 426 meter rakt ner i Atlanten. Detta är också en av de bästa platserna i UK för dykning då vattnet är klart och det finns många intressanta undervattensgrottor och tunnlar att utforska. St Kilda är dessutom den viktigaste fågelkolonin i Storbritannien. Hela 270 000 lunnefåglar häckar här om somrarna.

Huvudön Hirta där byn låg. Detta är “Storgatan” i byn.

Ögruppen har vairt obebodd sen 1930 då de kvarvarande öborna bad om att få bli evakuerade till Skottlands fastland då det hade blivit svårare och svårare att överleva på öarna efter att många hade flyttat därifrån samt missväxt flera år på raken. Stugorna som öborna bodde i finns fortfarande kvar och ön finns med på Unescos världsarvslista.

Inte mindre än 1400 av dessa förrådshus finns utspridda i ögruppen.

Det var ett hårt liv på St Kilda. Nästa stopp västerut är Kanada vilket gör att vindarna som inte haft något att bita tag i på många långa sjömil tar sig an St Kilda med hull och hår. Fisk, fåglar, fjädrar, ägg etc utgjorde valutan som man betalade hyra med. Och också livnärde sig på. År 1876 sas det att öborna hade tagit 89 600 lunnefåglar för kött och fjädrar. De bofasta ägde inte sina stugor utan öarna ägdes av en godsherre från Isle of Skye. Allt man kunde samlade man och förvarade i förrådsbyggnader som kallas Cleit och är unika för St Kilda. De var utspridda både på huvudön Hirta, där byn låg, men också på de obebodda öarna och klippformationerna i havet. Inte mindre än 1400 av dessa byggnader finns på ögruppen!

Ön Soay. Svårtillgänglig och hem till de unika Soayfåren.

Inga människor finns kvar på öarna men fåren finns kvar på de tre huvudöarna. På Soay har det funnits får i tusentals år och ingen vet hur de kom dit i första taget. De har levt isolerade på sin lilla ö sen dess och blivit förvildade och är nu en unik flock som härstammar från gamla och sen länge utrotade fårraser från vikingatiden. Forskare finner dessa får intressanta ur många aspekter. (Läs om de unika sjögräsfåren på North Ronaldsay här)

En såkallad St Kilda Mail Boat

Eftersom att öarna ligger så isolerat fick man vara kreativ när det gällde att kommunicera med omvärlden. Man använde sig av det som kom att bli känt som St Kilda Mail Boat. Ett flöte och en liten vattentät behållare där man la ett meddelande. Sen sjösatte man skapelsen och hoppades på det bästa. Statistiskt sett brukade 4 av 6 Mail Boats bli upphittade i antingen Yttre Hebridernas andra öar eller i Norge. Sen var det upp till upphittaren att förhoppningsvis agera. Brevbåtarna sänds fortfarande ut från St Kilda, (och hittas!) men nu bara på kul, av turister som besöker öarna.

Soayfår på Saint Kilda Foton Wikimedia Commons

 

 

LÄS MER OM YTTRE HEBRIDERNA HÄR

Share

You may also like...