Rida i Skottland ; Ridning i skotska högländerna

Rida i Skottland ; Minns ni BBC-dokumentären om familjen Pocock som jag tipsade om för ett tag sen? (Har lagt in det inlägget i slutet av detta) Det är alltså familjen som lever utanför elnätet djupt inne i det skotska höglandet på ett croft (traditionellt småskaligt höglandsjordbruk eller torp) Här är de i mångt och mycket självförsörjande och som man ser i dokumentären är turridning en del av inkomsten.

Eftersom att jag är hästgalning blev jag så nyfiken på den här familjen och deras verksamhet att jag gjorde en mental anteckning om att försöka besöka dem för en ridtur om jag skulle befinna mig i någorlunda närhet någongång. Och när besöket på Eagle Brae kom upp på agendan var jag snabb att också boka in ett besök på Highland Trekking and Trail Riding som de kallar sin verksamhet.

Rekommenderar att rida i Skottland om man som jag är en hästgalning!

Att planera en ridtur i högländerna i november innebär att man får vara beredd på vad som helst vädermässigt. Regn, blåst, hagel, eller som det visade sig bli för mig, sol och vindstilla 🙂

Google maps, min trogna följeslagare på resor visade sig vara en riktig liten lurendrejare i det här fallet. 20 minuter påstods det… Bah! Pawana på Eagle Brae sa att vi skulle räkna med minst 45 minuter och jag var tacksam för hennes varning men tänkte i mitt stilla sinne att nog kommer vi ta oss dit på mindre tid än så. “Jag är ju ändå norrlänning, och van vid dåliga vägar… Men visst, vi åker i god tid så hinner jag gå runt och hälsa på hästarna och fota lite innan ridningen.”

Den stilla tanken fick jag tugga i mig ett par gånger följande morgon… Första kilometrarna var inga problem. Vägen gick på typiskt skotskt vis smal och slingrande förbi byar och stugor och efter 20 minuter började den bli smalare och smalare och vi började se oss om efter Pococks gård. Ha. Vi hade inte ens kommit halvvägs och medan skyltar med jämna mellanrum försäkrade oss om att vi verkligen var på rätt spår (ja spår, inte väg… ) började vi ändå tvivla. Krypkörande över hål i marken, smala träplankor över vattendrag och stenbumlingar började vi 40 minuter senare se en öppning i landskapet och ett vitgrönt hus och några hästar skymta fram…

Rida i Skottland

Det visade sig att det bara var jag som var inbokad på turen den här dagen, och det var Ian och inte hans fru Sascha som skulle vara min guide. Ian hade redan tagit in 2 av de ca 20 hästarna, som går ute året runt. Hästen jag fick mig tilldelad hette Angus (och Ian berättade att det brukade framkalla mycket munterhet hos ryttare som också var fans av nån tv show med tidsresor och skottar som Ian själv aldrig sett.)

Det är nåt speciellt med att rida i Skottland, särskilt i högländerna.

Lugna som filbunkar var hästarna och härligt rejäla och burriga. Angus var en highland pony och Ians häst var en korsning mellan höglandsponny och Haflinger om jag inte missminner mig. En världskarta var upphängd på ena väggen och visade med nålar från vilka länder besökarna kommit. En nål fanns redan i Sverige och nu fick den sällskap av en till.

Det var underbart att komma upp på hästryggen igen. Det börjar blir några år sen nu som ridning var en del av den dagliga rutinen på kära Blossom. Färden gick upp längs en liten grusväg till en utsiktsplats där man kunde se ut över bergen som dagen till ära var snöklädda. Det här är verkligen det bästa sättet att uppleva högländerna och jag rekommenderar det till alla, nybörjare som ridkunniga!

Tips! Plodda Falls, ett 46 meter högt vattenfall, ligger på vägen in mot civilisationen igen. Missa inte!

 

Power to the Pococks 

Självförsörjning i de skotska högländerna – Ett år på ett skotskt croft

Mer om hästar och att rida i Skottland :

Hem för oönskade hästar och Europas största häst

Tävling i damsadel

Eriskaponnyn- Skottlands utrotningshotade ponny

Clydesdalehästen – the Gentle Giant

Share

You may also like...