Intervju med Jöns Hellsing om Islay, författartips och att ärva en skotsk by

Intervju med författaren Jöns Hellsing

Tänk dig att du och din familj hittar ett brev på farmors vind där det står att ni är de rättmätiga ägarna av en by på en avlägsen skotsk ö. Din far ger sig ut på de sju haven för att hitta ert förlorade hem och väl framme möts han av byborna som hälsar honom som sin förlorade son och länge saknade godsherre. Du kommer efter och renoverar byns utkikstorn för att ha som skrivarlya, bjuder hela byn på fest och skriver din första roman, som naturligtvis handlar om ön. Låter som en saga va? Det är det inte, för som vi vet överträffar verkligheten ofta dikten.

Detta (ja, lite komprimerat och förenklat, men inte desto mindre sant) hände Jöns Hellsing och hans familj. Du har nog redan räknat ut att Jöns är son till legendariske barnboksförfattaren Lennart Hellsing och skådespelerskan Yvonne Lombard och pappa till Noak som du säkert såg och förundrades över i Talang 2017. Men Jöns själv då? Han har i dagarna kommit ut med sagda roman och här får du veta lite mer om honom och hans äventyr.

Jöns Hellsing

Klanen samlad. Familjen Hellsing med pappa Lennart, mamma Yvonne Lombard, Jöns och hans syskon. Foto: Jöns Hellsing

Vad var din bild av Skottland och Islay innan du kom hit första gången?

Under hela min uppväxt åkte pappa till Islay och Portnahaven varje höst. Min minnesbild är att han drog på sig en röd ylletröja och sa: ”Nu åker jag och ser över ägorna!”. Så det är klart, när jag väl krävde att få följa med vid 28 års ålder, så var det en resa full av förväntan och mystik. Vilka var de där arrendatorerna han pratat om? Hur såg landskapet ut? Hur luktade det? Fanns vårt ärvda Cladville Estate ens? Eller var allt bara en av hans sagor?

När vi rullade in i byn med vår hyrbil togs jag med storm direkt. Det var som att en vägg av intryck slog emot mig. Vid vägs ände mot havet mötte jag en fantastisk plats med vita hus tätt på rad runt en naturlig havsvik. På klipporna som tidvattnet blottat låg sälar och vilade, helt oberörda den mänskliga närvaron. Och en bit ute i havet stod ett mäktigt fyrtorn på en ö och vakade över allt med snurrande strålkastare som träffade ögat var femte sekund.

Vårt Portnahaven fanns. På riktigt. Och byn såg ut som på bilderna. Men allt var så mycket mäktigare än jag kunnat föreställa mig. Vågorna som kraschade mot klipporna. Vinden som bet i kinderna. Doften av kol och torv i luften.

Kilchoman Beach på Islay. Foto: Jöns Hellsing

Hur mycket tid har du spenderat/spenderar du på Islay och vad är det bästa med ön?

Hösten 1995 hyrde jag en stuga i byn där jag bodde medan jag renoverade ett gammalt, nedlagt kustbevakningstorn som stod på familjens ägor. Själv och med lokala hantverkares hjälp. Efter de månaderna var jag definitivt fast. Jag sa upp mig från jobbet på reklambyrån hemma i Stockholm och gick över i en frilanstillvaro som tillät flera månader långa somrar hela vägen fram till millennieskiftet. Somrar som jag tillbringade på Islay. Än är jag långt ifrån en äkta bybo, men totalt sett har jag ändå varit där ”några år”. Min finaste komplimang var när en av tanterna i byn sa: ”You’re one of the boys now, Jöns!”

Vad upplever du är de största skillnaderna mellan Skottland/Islay och Sverige?

För mig är skillnaden mellan livet i staden och livet på landet större än skillnaden mellan Skottland och Sverige. Helt klart. Det märker jag om inte annat när jag kommer till Fårö på Gotland där jag också är väldigt ofta. Just de två platserna, Gotland och Islay, har för mig många likheter. Man kommer ner i varv, struntar vad man har för kläder på sig, tar tag i diverse praktiska projekt, hjälper grannar som hjälper tillbaka och blir ett med vädret och naturen. Det är ett helt annat liv än att lämna barn på dagis och stressa till jobbet.

Ditt bästa Islaytips för besökare?

Jag måste ju tipsa om The Rhinns som är den västra, lite vildare delen av Islay. Minst måste man åka A847 ner till vår grannby Port Charlotte som har fina hotell och skaldjur, men helst hela vägen ner till Portnahaven och min vän Laura’s pub ”An Tigh Seinnse”. Där får man en fri whisky om man visar upp ett signerat ex av min debutroman. Exakt vilket märke rår jag inte över, men om jag fått välja hade det blivit en 15-årig Laphroaig. Lika rökig och härligt tjärdoftande som 10-åringen men ännu lite mjukare och mildare i smaken. Allra godast, kanske inte smakmässigt men i alla fall poetiskt, blir den med en skvätt lokalt källvatten.

Nån rolig anekdot från ön? 

Min fru Pia och jag ordnade en fantastisk House warming när mitt torn ”Four winds” stod klart i juli 1997. Då bjöd vi hela byn på utsikt, hemlagade snittar och fri bar. Långt över 100 personer kom upp på kullen och flaggspelet från tornets alla hörn vajade i vinden. ”This was a day to remember!”, sa en gammal dam från byn.

Jöns Hellsing

Utkikstorn och skrivarlya. Four Winds stod klart 1997 och invigdes med pompa och ståt. Foto: Jöns Hellsing

Hur såg skrivprocessen för boken ut?

Min bok ”Händig man sökes” har vuxit fram under lång tid. Idén kom sakta till mig när jag funderade över vår egen familjehistoria som handlar om lokala brukare som köper ut sin mark från en främmande landägare. Det fanns något spännande där. Sedan var Islay en bra inspirationskälla när det gällde att hitta ”dramaturgiska råvaror”. Mitt på ön fanns en gång en lord som bodde på ett slottsliknande gods, i min fattiga by fanns en pubägarinna som kämpade, en dag rullade en främling in i byn osv. Bit för bit las till min historia och för kanske fem år sedan började jag skriva på ”min” lediga kväll i veckan. Och nu är det en bok! Eller till och med tre eftersom jag har kontrakt på två uppföljare i Hope Island-trilogin. Den andra delen skriver jag på just nu med målet att ha uppföljaren ute i handeln hösten 2018.

Råkar du ut för skrivkramp och vad gör du i såfall åt den?

Nej,  Än så länge har det flutit på. Orden bara kommer så fort jag sätter mig. Det tackar jag mina 25 år som copywriter för. Och inte minst ett gediget förarbete. Jag är väldigt noga med att ha en färdig struktur, inklusive ett färdigt slut, innan jag börjar skriva.

Bästa tipset för dem som vill skriva en bok och få den utgiven?

Gräv där du står och fråga dig var du har ditt ”läsarförsprång”. Vad har du, och bara du, varit med om och hur skulle det kunna omsättas till en bra berättelse? Och man behöver inte ha ärvt en by på en av Skottlands vackraste platser för att våga ta steget. Många bra historier handlar om små, nära saker som kan beröra minst lika starkt.

Jöns Hellsing

Jöns på Machrie Links.  Foto: Jöns Hellsing

Och nu? Efter trilogin, blir det fler böcker om Skottland?

Längre än trilogin orkar jag inte tänka just nu. Nu drömmer jag om att bli färdig och en dag, låt oss säga hösten 2019, bjuda alla som engagerat sig på en stor fest som tack för hjälpen.

Vill du tillägga något?

Alla som vill är välkomna att följa mitt livs äventyr på Facebook-sidan “Jöns Hellsing Author”. Där delar jag med mig av nya erfarenheter och försöker bygga en bro mellan mitt svenska och skotska liv. Bland annat ska 10% av bokintäkterna gå till projekt som sprider hopp i byn. Det hoppas jag få berätta mer om längre fram! //

Stort tack till Jöns som tog sig tid i sitt hektiska schema för att svara på mina frågor. 

Fler författarintervjuer hittar du mer här:

Kristina Ohlsson

Anne Cleeves

Bosse “Bildoktorn” Andersson

 

Share

You may also like...