Besök på Fettercairn whiskydestilleri i Skottland

Fettercairn är ett av Skottlands äldsta licenserade destillerier. Det ligger vid foten av de mäktiga Grampian Mountains vid gränsen till högländerna, ganska exakt halvvägs mellan Dundee och Aberdeen. Och enligt dem själva kan hela whiskyindustrin tacka just detta destilleri för att industrin ser ut som den gör idag. Det var nämligen William Gladstone (1809-1898) destilleriets tredje ägare som gick i fronten politiskt sett (bl a som Liberal Prime Minister hela fyra gånger) när det gällde att lätta skatteregler för whiskyproduktion och ”the angels share” (whisky som försvinner genom avdunstning när den lagras i fat)

Det var Alexander Ramsey som på 1820-talet kom på tanken att öppna ett destilleri i en av sina kornlador, och i mitten av 1820-talet var produktionen igång. Tyvärr förstördes destilleriet och all whisky 1888 i en brand och det tog två år innan produktionen kunde komma igång igen. Den här gången i en ny fräsch byggnad och det är denna byggnad som hyser destilleriet än idag, även om mindre byggnader tillkommit under årens lopp.

 

Jag ska träffa David Doig, manager på destilleriet sen 10 år tillbaka och när jag kommer dit sitter han på kontoret med pannan i djupa väck. Han är en skotte ut i fingerspetsarna, bofast i byn som bär samma namn som destilleriet och har bott och jobbat här i dryga 30 år. Ingen känner till Fettercairn, vare sig byn eller destilleriet, så bra som David. Han har ingen officiell utbildning inom whiskytillvekning eller kemi utan hamnade här, som han berättar för mig senare, ”by chanse”. Han började som Miller, blev sen General Warehouse Operator,Brewer och tillsist Distillery Manager.
Kontoret ser lite… trött ut. På en vinglig hylla står destilleriets stoltheter, bl a en flaska Fettercairn 40, en av 463 ,av David personligen signerade, flaskor. Vi slår oss ner vid ett runt bord och han hämtar kaffe, pulvervarianten, snabbt ihoprört i det lilla pentryt. Jag undrar skämtsamt om det blir whisky till kaffet eftersom att det är så kallt ute men han skrattar och säger att jag som kommer från Sverige borde väl inte tycka att det skotska vädret är några problem. Sen berättar han att han varit till Sverige vid ett flertal tillfällen och att han verkligen gillade det och åker tillbaka så fort tillfälle ges.
Jag kan inte hålla mig utan måste direkt fråga om deras frånvaro på nätet. Han berättar att Whyte & Mackay, som äger destilleriet sen 1973, inte prioriterar Fettercairn utan sina andra mer framstående destillerier och märken, framförallt, Jura och The Dalmore, och inte vill lägga pengar på en egen hemsida och speciellt inte en med försäljning eftersom säkerhetslösningarna kostar alldeles för mycket i ägarnas ögon.
Det ligger en oro i luften, man förväntar förändringar, ägarbyten. Man vet inte vad som ska hända ens inom den närmsta framtiden. I ett och samma andetag säger David att företaget bytt ägare sex gånger under hans tid där och att förandringarna aldrig varit särskilt stora men också att vad som helst kan hända i företaget när som helst. Inte nog med att Whyte&Macay vill att Fettercairn ska slås ihop med ett av de större märkena, Whyte&Macay själva ska ju också byta ägare. Så vi vet inte vad som händer säger han.
-And now they changed the film, säger han sen. Filmen i slutet av rundturena alltså, när man får provsmaka whiskyn och se en film om destilleriet. Den filmen ändrade ”de” från en instruktionsfilm om whiskyhantverket till en ”flumfilm med träd och mystik, som skulle fånga nån diffus känsla för whisky”. Nä, David, som med rätta, är stolt över sitt hantverk, ville hellre visa besökarna fakta om destillering; hur deras produkt skapas, än den nya ”flumfilmen”.
Det känns som att David, som otvivelaktligen är väldigt passionerad när det gäller whiskyhantverket, helst skulle slippa de stora whiskyjättarna och få producera sin fettercairnwhisky i lugn och ro utan ständiga hot om förändring.
Men nog om byråkrati. Whiskyn då? Kaffet är nu urdrucket och det är dags för en liten rundvandring innan han måste skynda vidare. Jag får lämna kvar mobilen på kontoret men han säger att han gör ett av ganska få undantag och låter mig ta med kameran för att ta några bilder

 

De producerar 2.3 miljoner liter whisky per år och det mesta går till Whyte & Mackays blends men de producerar också sin egen Single Malt. 2010 kom fyra nya ”expressions” ut, bl a Fior (gäliska för pure eller ren), Fettercairn 40 som jag nämnde tidigare samt en 24 årig och en 30 årig whisky. Limited Edition Casks buteljerer de på plats, medan all annan whisky körs iväg för att buteljeras.
David måste ta itu med vad det nu var som gav djupa veck i pannan när jag anlände så det är dags för mig att gå. Jag tackar för besöket och rundturen och säger att jag hoppas att de får vara kvar i sin nuvarande form länge än och så lovar jag att rekommendera eventuella läsare av det här reportaget att besöka David och hans destilleri. Så: Besök Fettercairn om ni är i krokarna! Det är till och med värt en omväg!
Fettercaindestilleriet är öppet för besökare från Maj till September.

Om du besöker Fettercairn, vilket jag absolut tycker du ska göra, passa då också på att åka upp till Glen Esk inte långt från byn. Vägen upp till Glen Esk bjuder på storslagna höglandsvyer och på sommarhalvåret finns ett kafé där uppe. Om du vill ha logi i området finns både Ramsay Arms Hotel ett stenkast från destilleriet och Glenesk Hotel i grannbyn Edzell plus ett flertal till.

 

 

Share

You may also like...